så fjantigt att en sån liten grej blir så stor. de värsta jag vet är att vara osams med personer. jag hatar verkligen de, så därför försöker jag vara så rättvis och snäll mot alla som möjligt. men nu är de så att de känns som jag måste välja vilka personer jag umgås med för jag kan inte gå emellan de olika "lägren" mer. för jag orkar inte, jag vill bara att allt ska vara som förut. tillbaka som de normala! för tänk vilket bra tjejgäng vi var i skolan :) gud vad roligt vi hade! jag vill inte att de ska bli såhär ju.. låt inte en sånhär fjantgrej förstöra vår vänskap. och nej, jag är inte sur på någon.

miss it!