jag har inte orkat blogga.. och jag ska förklara varför nu.

i måndags vakna jag upp hos farmor, vid halv nio. skulle ju till tandläkaren vid 10 -.- man ba; yes, första dagen på lovet och allt. så jag käka frukost och jag och farmor börjar plocka upp lite julsaker :) sen ringer farmors telefonen, hon svarar och jag ser direkt på henne att nåt har hänt. de var mamma som ringde, jag fick prata med henne. jag hörde direkt att hon hade gtåtit. hon säger de rätt ut, att morfar hade gått bort. de gick en stöt igenom mig, han var död. jag bröt ihop, farmor försökte trösta mig, tog mig samman. var tvungen att fräscha till mig lite, för jag var ju tvungen att åka till sjuktand'vården' iaf, fastän att jag kände att jag inte skulle klara de. och de hjälpte inte så mkt att fräscha till sig heller, jag menar, de var ju ingen ide att ta på smink för de skulle ju ändå gå bort + att syndes verkligen att jag hade grinat, och att jag inte hade så fresh hår. men peter kom och hämtade mig, mosters man. åkte till tandläkaren,  fick gå in 5 min försent, bra för att vara hfs tandläkare x) första jag ska göra är att röntga eller va de heter, när dom tar sånna där kort. det ända jag tänker på är att inte bryta ihop och börja gråta nu, inte nu inte nu inte nu! hon som jag hade måste ha sett nå gör hon frågade hur de var, jag ba; nja sådär.. men som tur fråga hon inge mer. för då hade jag fan brytit ihop. jag klara tandläkaren utan att fälla en tår. pappa kom och hämta mig och farmor, vi åkte till torget. farmor och jag handlade, kände att jag behövde göra nåt annat, rensa tankarna.
vi handlade mat, sen julklappar till mamma och pappa :) pappa hämta oss, vi skjutsa hem farmor och jag åkte hem en sväng.

sen gick vi till mormor.. de var massa släktingar där, två av mina kusiner, philip och daniel, som jag inte har träffat på år och dar var där, så de var ju kul att träffa dom fastän de hemska som har hänt. jag kom in till mormor hus, kom in till köket där hela släkten var samlad. och där låg han, min morfar :( för fonus hade inte kommit och hämtat han än, för de var ju så inåt helvete sega. men tur de, för jag ville verkligen se morfar en sista gång. han låg där på köksgolvet, såg precis ut som han sov så fridfullt, men han var alldeles vit, vit dom snö. de kom många tårar då, kommer många nu med när jag tänker på de.. efter en halvtimme sen jag kom så kom fonus och hämtade morfar. efter dom hade åkt så samlades släkten och så satt vi ba och prata, de var skönt att ba prata. sedan åt vi lite korv med bröd, sen efter några timmar åkte jag och pierre upp till farmor och hjälpte henne med granen! pappa kom och hämta oss sen och vi åkte hem och julpynta :) de gick väl sådär. de som höll humöret vid liv var tack vare alla som jag pratade med! tack vix :) älskar dig mest. <3 sen va de vissa andra som jag prata med, de fick mig på andra tankar, tack v<3

jag vet att morfar alltid kommer vara med oss, vart vi än är eller vad som än händer. <3
de var den där jävla sjukdomen kol som tog kål på dig :( jag hatar hatar hatar kol. de borde utplånas, ingen någonsin borde få uppleva kol. för jag såg på morfar hur han blev. fast som tur slapp han kvävas ihjäl som man gör när man har kol. hans hjärta stanna bara.. och de värsta av allt, när mamma och mormor ringde ambulansen och när ambulans killarna kom så pröva som inte ens att sätta igång hjärtat! :( jag blir så jäkla förbannad. liksom, de kanske skulle ha räddat hans liv.. men gjorde dom de? nej, FÖR DOM ÄR JU SÅ INÅT HELVETE LATA JÄVLA SVIN! som kan ta nåt och stoppa upp i deras arslen, jävla ass.

glömmer aldrig dig, morfar. <3
1931
22 december 2008